www.bohushonung.se

Biodling på Väderöarna

Nu skall jag berätta om när Karl Drakenberg och Patrik gjorde en fantastisk resa från Jämtland med två prima avläggare av den nordiska rasen. Efter ett par samtal kom vi fram till att, om vi skall ha bin på Väderöarna, så skall det vara Varoa fria nordiska bin. Söndagen den 17 juli 2006 startade Karl och Patrik mot västkusten. Det fick bli natt-körning för värmens skull. Dom ankom till Fjällbacka på avtalad tid. Åtta på morgonen strålande sol men blåsikt ca 15 sekundmeter. Väderöarnas värdshus mötte upp med båt och efter en tur på 1,2 landmil rakt ut till Väderöarna,en av väskustens utposter. Det innebär att här finns ingen möjlighet för felflyggning av några andra raser eller varoa. Spänningen var stor framföralt för jämtarna som aldrig varit på Väderöarna.

Frågorna var många. Fanns det tillräckligt med grönska? Ingmar Emanuelsson ordförande i Sotenäs biodlare förening var skeptisk och hade tagit med socker för stödfodring. Vinden ven närmare 15 sekundmeter. Nu skall vi flytta över till brända och absolut rena kupor, misstag nummer ett, var att vi inte behöll Karls kupor!! När vi stod där i vinande vind och flyttade över ram för ram med dom stackars bina. Ja jag säger som Bertil Berntsson i Kville man skall ha en tabbe bok men nu har jag skrivit ner det så att alla skall minnas tabbe nummer ett på Väderöarna.

Växtligheten? Efter sommaren kan vi bara konstatera att det fanns örter, ljung, några glömda aplar och många sorter av blommor. När det gäller örter så skall vi nästa sommar botanisera för att se vilka växter dom flyger på, och skaffa nödvändig kunskap om vad bina drar. OBS. Det blev inget drag på ljungen, antagligen för att ljungen var för torr. Jag tror att bina föredrog örter och andra lågväxande blommor. Honungen var mycket ljusare än vad vi sett förut och hade en kryddig smak med lång eftersmak. Det börjar likna vin provning och det tycker jag att honung skall jämföras med! Vi kan också konstatera att bina har utvecklats i ett rasande tempo, dragit in mycket honung ca 60 kg.

Har dom varit snälla? Ja inte när vi etablerade bina, men under sommaren var dom jätte trevliga! Vid skattningen ilsknade dom till rejält men det är ju inte ovanligt. Vad jag menar är att många anser att nordiska bin är argare. Jag har inte så lång vana men jag tror att nordiska bin är mer på alerten och om jag jämför dom med de bin jag har hemma som är en salig blandning så är det ingen skillnad att hålla bin. Det som glädjer mig är att det känns så mycket mer meningsfullt att bibehålla den nordiska rasen. Jag tror också att nordiska bin passar på Väderöarna. Nu har vi vintrat in våra nya vänner och ser fram att få en hel sommar tillsammans.

Härliga höst-hälsningar från en hysteriskt hummerfiskande Väskust Hans.