www.bohushonung.se

BILDER

VÄDERÖARNA

LÄNKAR

Det är hösten 2007, ett år har gått och nu har jag äntligen satt mig vid datorn för att berätta om det sista årets händelser.

Vi avslutade förra året med att ståta med ca 60 kilo underbar Honung, men som allt är ju smaken delad. Det fanns en del som tyckte att smaken var stark, men många mer rullade med ögonen och bara stönade. Efter det att bina borrat sig igenom den saltdränkta luften och tagit hem uteslutande honung från örter av hundra slag, så kan ju inte smaken jämföras med någon annan Honung.

Väderöarna har en unik fauna, jag vill gärna presentera floran och kommer snart till den listan. Nu till sommarens händelse. Spänningen var stor när vi kom ut till ön i slutet av mars, vädret var strålande och bina tittade utåt i vårsolen. Hurra dom hade överlevt. Folk hade berättat att det under vintern blåst på Väderöfjorden och varit ca 11 meters vågor. Tack för spännbanden! Vi bestämde att stödmata med en ram socker i varje samhälle. Materialet som vi förvarat i bilådor hade klarat sig fantastisk bra, man måste inse att klimatet på en sådan utsatt ö kan vara svårt, men Väderöarna har Sveriges varmaste klimat och det blåsigaste. Dom nordiska bina har verkligen fått bekänna färg.

Vi bestämde att vi skulle ha en bidag den 16 juni det kom 30 personer vilket var bra, med tanke på att vädret dagarna före inte varit så inbjudande. Ingvar Arvidsson från Nordbi var inbjuden för att tala om det nordiska biets historia och betydelse. Han var också en hejare på växter så vi fick ett väldigt bra föredrag. Det gav oss också energi att gå fram med nya tag.

Är nu bina verkligen renrasiga? Vi hade tvivlat på ett samhälle och Karl Drakenberg som levererade dom två samhällena hade indikerat på att ett av samhällena kunde vara blandat jag hade också läst att blandbin kunde bli väldigt aggressiva. Vi talade om det vi misstänkte för Ingvar och han tog en extra titt på samhället och besannade våran misstänksamhet. Framför allt hade jag blivit våldsamt stungen vid ett av mina besök, lite klantigt som alltid, men dom var väldigt på hugget. Vi bestämde på stående fot att inskaffa ny drottning för att vara säkra, för hela iden är att vi ska ha renrasiga bin och att dom skall vara Varoa fria.

Sommaren blev som den blev, mycket regn och blåst, men det fans vissa dagar som vi kom ut till ön för att njuta av strålande sol och härligt drag i bi samhällena. Vi fick två nya Drottningar från Per Ruth i Umeå på posten, plockade bort den Drottning vi misstänkte och bildade två nya samhällen. Nu hade vi tre samhällen, spännande skulle dom nya drottningarna klara av det nya klimatet, svaret kom efter några veckor: Helt ok, kanske lite svaga mot den Drottning som övervintrat. Men vi var glada att dom drog och att det var betydligt lugnare i luften när vi satte dit skattlådorna. Det skulle vara roligt om vi till nästa sommar kunde leverera Drottningar så att andra biodlare kunde få nöjet att få se det nordiska biets drag, villighet och som min kompis Ingmar Emanuelsson sa när vi skattade: "Gud vad lätt det är att skaka ner dom och va snälla dom är". Det är ju det biodlaren vill ha, så jag tycker att det nordiska biet har fåt en alldeles dåligt ryckte.

Föra året (2006) fick vi 62 kilo på två, i år lyckades vi att få 82 kilo på tre samhällen, det kunde ha blivit mer. Väder och vind kan man ju skylla på, men vi är lyckliga att ha bin på Väderöarna och stödet från Väderöarnas värdshus och båt trafik. Jag skriver så gott det går med biets intensitet

Ha det så bra och lämna gärna dina åsikter till oss via hans@bohuslitteratur.se. Nu är bigårdarna invintrade fodrade och Ingmar och Hans stönar ut av allt bärande över klipporna, så är du intresserad så är du välkommen.

Med vänliga hälsningar från Hans Holmström och Ingmar Emanuelsson
Med en tro på mera pollinering och bättre plantering i änglamark.